Evas

En blandad blogg om handarbeten och livet.

Tidens gång och mina tankar

Med anknytning till gårdagens inlägg och svar på kommentar.

Det är väll lite så att som mamma vill man känna sig behövd.
Det gör man ju inte lika mycke när barnen klarar sig mer och mer själva.

Å andra sidan skulle jag känna mig misslyckad som mamma om dom inte växte upp till självständiga individer.
Vill ju ge dom en trygg uppväxt så att det blir trygga menniskor som står med båda fötterna på jorden.

Då känns det också som att man som mamma får en annan roll när dom är vuxna.

Det måste väll ändå vara meningen att det ska vara så.

Sedan kan det ju finnas undantag där man kanske mÃ¥ste vara ”smÃ¥barnsamma” hela livet men dÃ¥ berordet nog mest pÃ¥ omständigheter som vi inte rÃ¥r pÃ¥.
Det livet är med all säkerhet lika mycke värt.

Vi kan, som väl är, inte se in i framtiden

dsc00286.jpg

Bara vänta och se. Glädjas åt det vi har i dag.

Lev väl och må gott.

RSS 2.0 | Trackback | Comment

3 Responses to “Tidens gÃ¥ng och mina tankar”

  1. camillak

    Kunde inte sagt det bättre själv….!
    Visst är det sÃ¥ att när barnen väl växt upp…dÃ¥ vill man att de ska ha en trygg grund att stÃ¥ pÃ¥…när det är dags att ge sig ut i vuxenlivet! Men visst vill man absolut att de ska kunna komma och fÃ¥ hjälp o stöd närhelst de önskar även som ”större barn”!
    Verkligen en tur att vi inte kan förutse framtiden…o absolut att vi borde glädjas Ã¥t allt vi faktiskt har…mkt mera!
    Ett tänkvärt inlägg Eva!

    ***
    Visst är det så. Även vuxna barn är alltid välkommna hem. För att funera över något, tillsmmans med mor och far, eller bara hälsa på och träffas./ Eva

  2. Birgitta

    Ja visst är det precis som du säger, man vill sÃ¥ gärna vara behövd men samtidigt vill man att barnen ska klara sig själva. Skönt ibland och tomt ibland när ingen bor hemma längre. Intensivt när barnen kommer pÃ¥ besök med sina barn men väldigt roligt. Och dÃ¥ finns det en anledning att upprätthÃ¥lla bullbakandet som väl inte känns sÃ¥ där väldigt nödvändigt när man bara är tvÃ¥ i hushÃ¥llet numer. Och tänk att man kan bli sÃ¥ glad när yngste sonen skickar MMS och stolt visar hur han fÃ¥tt till det i sin lilla lya…
    Birgitta

    ***
    Visst är det roligt när dom kommer hem på besök. Och intensivt blir det och lite trångt men härligt. Ibland känns det extra i hjärtat på något sätt när man hör av dom, ser dom, eller som du får en bild. /Eva


  3. Ja du har helt rätt.. men svÃ¥rt är det.. och just nu bryter sig L..loss.. och hon är ju 19 Ã¥r snart.. sÃ¥ detär ju helt rätt…!
    Ja. man fÃ¥r ju vara kvar som stöttepelare … hoppas jag..=) och fÃ¥ reda pÃ¥ det goa och ev svÃ¥ra.. i deras vardag ändÃ¥../ Ã¥sa

    ***
    Ja du Åsa. Det är en hela tiden en balansgång. Det får inte vara för mycke och inte för lite av någonting.
    Har man inte varit allt för otrevlig som föräder sÃ¥ kommer dom tillbaka. Finns även där när vi ”gamla” behöver se saker ur annat perspektiv. /Eva

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

*