Tankar lördagkväll 101023
En strof har under dagen återkommit i min hjärna.
Gång på gång har den pockat på uppmärksamhet.
Jag tänder ett ljus och ber….
för alla dom ensamma
för dom som sörjer
för dom som lider nöd av något slag.
Alla är vi på väg, går mot kända och okända mål.
En del går före och lämnar tomrum efter sig.
Tomrum som känns så oändliga.
Vad är då att vara stark?
Kanske är vi starkast när vi vågar visa vår svaghet, vår sorg.
Vågar gråta inför våra vänner och tillsammans med dom.
Kanske är det faktiskt då vi är som allra starkast. Vi måste ju igenom detta och upptäcka att det faktiskt går att leva vidare.
Livet blir aldrig mera som förut men kan ändå bli ett bra liv.
Jag tänker så på dig min vän.
Jag tänder ett ljus och ber.. ge de sörjande tröst och ett ljus som leder dom framåt.
Lev väl mina vänner och ta hand om varandra.
Det var en mycket fin vers.
Ha en bra dag
kram
Mycket tänkvärd vers.
Trevlig helg!