Norrland tur o retur
TID.
Vad är det och vart tar det vägen.
Nu har vi ännu en gång följt yngste sonen till Arjeplog.
Han flyttade in i ett nytt rum på ett nytt elevhem.
Nytt i den bemärkelsen att han inte har bott där förut.
Tredje året på gymnasiet har börjat och nu startar mammahjärnan.
Oj vad tankar jag tänkt.
OK. Han har bott där uppe två skolår förut och allt har gått jättebra.
Varför skulle det då inte göra det nu ?
Klart det går bra.
Det måste jag ju tro på för vad skulle jag kunna göra härifrån? Över 100 mil dit och ändå är vi kvar i Sverige.
Har fått intrycket att det finns ett bra kompisjäng.
Han har själv valt att gå just den linjen och jag tror inte han vill slarva bort detta sista år.
Vad det blir sedan för hans del det får framtiden utvisa.
Alla blommbilder är tagna i odlingar utanför min svägerska som bor i Skellefteå.
På väg till Arjeplog från Skellefteå åkar man igenom Arvidsjaur.
Där var det marknad och den besöktes naturligtvis.
Och ingen kan väll gissa vad jag hittade där?
*
Den röda härvan kommer från Kampes spinneri. Tala om att gå över ån efter vatten.
Härifrån till Kampes är det kanske drykt fyra mil!!
Det gröna har jag redan börjat på och det är tänkt att det ska bli en mycket enkel slätstickad sjal.
Vad vore en norrlansresa utan en strupstickning?
Långtråkig tror jag ,så det blev några nya strumpor även denna gång.
Ha det bra, jag hoppas vi hörs igen!
Vilken produktion! Kan riktigt se dig sitta och sticka febrilt i bilen – för det gör du väl? Många fötter blir säkert varma! Hälsn. Kine
***
Det är just så det är. Hela tiden i bilen och varhelst det bjuds att sitta ner. / Eva S
Tänk att man alltid kommer att vara mamma, hur stora de än blir!!! *ler* Eva
***
En gång mamma alltid mamma eller hur? / Eva S
Förstår din känsla av att ha den yngste så långt bort. Men Arjeplog är ett trevligt ställe.
Jag har utmanat dig på min blog. Hoppas du vill antar utmaningen.
Kram Ann-Christin
***
Ja det svider lite att det är så lång dit. Håller med om att det är trevligt där./ Eva S
Barnen klarar sig alltid mycket bättre än vad vi mammor tror! Men jag förstår din känsla!
Vilka fina bilder du tar. Luktärtorna kan jag nästa känna doften av!
Ha det bra!
***
Visst klarar dom sig, bara hönsmamman som vill ha kyclingarna under vingen. Nej , igentligen är det skönt och helt i sin ordning att dom växer upp och klarar sig själva. Men ändå
/ Eva S
Vad gulliga strumpor *Nuttigt*
Ha det så gott
Barn växer och blir stora……
Oj vilken hög med sockor, du har varit riktigt produktiv!
Kram på dig.