Känslorna, ja.
Dom finns där och man tror man känner sig själv men i denna gyllne medelålder reagerar man lite hur som helst.
Nästan som när barnen var nyfödda och men kunde bli överväldigad av känslor bara av att titta på det lilla knytet. Börja gråta för ingenting. Inte för att man var ledsen i alla fall.
I bland när någon av barnen varit hemma kan jag känna en så stor tomhet när dom åker.
Det är väll bara så att vara förälder.
Ändå tycker jag det på ett sätt är skönt att den där passningstiden är över. Alla barn växt upp.
Fått vara friska och inte mött några större faror.
Oj så sentimental jag börjar känna mig.
Bäst jag slutar nu innan jag skrämt bort varenda läsare.
Ska jobba i kväll så nu gäller det att få undan lite innan det.
Tvätt som ska plockas ner,extramadrasser som ska stuvas undan och så stickningen som bara tjatar och tjatar om att få bli upptagen.
Ha det gott gó vänner.
Känner igen mig! Skönt att barnen står på egna ben men oj så härligt att få se dem och krama dem ibland!
Samma här…. Visst saknar man dom, fast men är glad att de ”äntligen” flyttat….
Ja men du har så rätt- vi sitter nog i många stugor o känner igen dina tankar. L åkte ju efter 14 dagars hemmavistelse.. o O talar om att flytta till hösten. Bara P har lovat bo kvar för alltid..=)/kram åsa
Mm, förstår hur du känner det, alla mina barn var här över jul och nyår och så for de!!
Åh så tomt, men jag brukar säga åt mina barn att tänk om man inte skulle sakna varandra ”Vad hemskt”
Många kramar