Evas

Ibland känner jag mig riktigt effektiv,men det är väldigt sällan.

Har ändå fått en liten rigakälnning klar. Den fanns med som ett påbörjat projekt i garnlådorna jag fick ärva. Kändes hedrande att jag fick göra den klar.

Förra helgen tog jag mig en tur till Hembygdsgården här i Finnerödja. Fikade lite gott och utökade tomteförrådet.

Nu i höst har renoveringen fortsatt här i huset. Vårt gamla sovrum ska göras om. Under några lager tapeter satt denna,

Jag gillar den.

Nu blir det så här!

Medans mannen tapetserade passade jag på att baka lite saffransbröd.

Blev lite lustiga till formen men dom smakade bra!

I dag har Der varit både mulet, solsken och lite, lite lätt snöfall. Rimfrosten har fått lite hjälp så nu är det nästan helt vitt på marken.

Önskar er alla en fin andra advents helg!

Livet går vidare som sagt.
Hela denna höst har varit annorlunda, där under ytan.
Utåt har väl det mesta sett ut som vanligt.
Även om sorgen fortfarande följer mig, och kommer att göra så, länge ännu, så ändrar den karaktär.
Inte har jag varit sysslolös heller.

Ett gäng sockor var klara före sista norrlandsturen

Har bara varit väldigt dålig på att ta bilder.

Under resans gång fick tre par gamla skaft nya fötter.
Paret i mitten är svenskullgarn. Dom två andra är av hemspunnen blandning.

Knästrumporna till höger är ärvda.

Små filtar får jag ju för mig att jag ska göra i tid och otid.

Den mindre, krokade, filten har varit klar länge. Den större är virkad av Järbo raggi. Alla färgade inslag är rester från tidigare sockstickning.

Ett par julstrumpor blev klar häromdagen.
Den ena har grå inslag och den andra gröna. Det syns inte så bra på bilden som i verkligheten.
Detta för att bröderna, som ska få dom, ska kunna skilja dom åt.

En grön liten tröja blev klar i går. Ska skölja upp den sedan men ville fota i dag när det var vackert väder.

.

Sedan, när molnen hade hopat sig, lagom till solnedgången, blev det strandpromenad.

Och vet ni vad!
Förra veckan fick jag igång vävstolen igen!

Det var allt för i dag!

Så är det ju.
Tiden fortsätter.
En ny tid som fortsättningsvis kommer att vara annorlunda än den som var tidigare.
Det fick lov att bli ännu en norrlandsresa i år, då, i början på oktober.
Har gått en månad till sedan dess och det är bara att väja sig.
Lära sig leva med saknaden.
Resan startade en vacker tisdags morgon.

Utan den där riktigt glada känslan som brukar infinna sig då kosan ställs norrut.

En del stickat blev det.

Både i bilen och på hotell.
Valde att göra en övernattning på uppvägen.

En kaffepaus vid bron, det är nästan obligatoriskt.

.

Då det var flera släktingar på resa denna vecka hyrde vi in oss på Stiftsgården, dit vi anlände onsdag kväll.
Den ligger aldeles intill Skellefteå landskyrka.

Har alltid tyckt att den är så vacker.

Torsdag försvann i förberedelsernas tecken.
Fredag blev ju naturligt en sorgens dag men även en glädjens och minnenas dag.

På lördagmorgon när vi går till frukost såg det ut så här

Fram på dagen åkte vi ut till havet

Riktigt vinterväder.

Det var verkligen grått utöver havet.

Ändå skönt att få stå där en stund. Se vågorna som oavbrutet rullar vidare. Sända en hälsning med till andra sidan. Låta både tanken och sorgen följa med.

Söndag blev en vilodag.
Måndag morgon

startar hemresan.
Bra väder med torra och fina vägar och hot om sämre väder kommande dagar gav en heldag i bilen.

Någonstans under tidig skymning togs denna bild från bilen.
Det var så vackert och kändes läkande.

Ta vara på livet och vännerna.
Det kommer alltid en dag då allt förändras.

Det blir inte alltid som vi tänker oss, alla dessa dagar som är vårt liv.

Planerade ett inlägg om blommor och blad trotts att hösten verkligen gör sitt intåg med stormsteg just nu.

Då kom det där beskedet. Det vi ju egentligen visste skulle komma. Men inte riktigt ännu.

Där blev inget inlägg den dagen.

Några dagar har gått nu och tankarna börjar klarna.
Det är så här det kommer att vara fortsättningsvis.
Du fins inte längre där på det sätt vi är vana vid.

Så lugnt och stilla lämnade du denna världen för att vandra vidare.
Dit där ingenting kan plåga mer.

Vi som finns kvar får sörja en god människa väl värd att sörja, men också leva vidare och föra ditt minne vidare.
Glädjas åt saker du gladdes åt. Från din plats är du ändå med oss. Kanske ler åt oss då vi repar upp stickningen vi inte får till. Nu när vi inte kan ringa dig och fråga!
Även om ögonen nu vill svämma över av saknadens tårar så är jag så oändligt glad och tacksam.

Glad och tacksam för att jag fick förmånen att lära känna dig. Ha dig som vän och dela så många fina upplevelser med dig.

Du kommer alltid att fattas oss.

Solrosbuketten blev till din ära

Vilken dag!
Mitt arbete har varit att måla brädor med falu rödfärg!
Druckit kaffe och ätit mat har vi gjort.
Allt hos en av sönerna.
Så tyst och stilla här i dag!
Det som hörts har varit småprat mellan far och son.
Några fåglar som kvittrar, någon av hundarna som talar om att dom finns!
Klockan är snart 18.00 och det är fortfarande så varmt att kortbyxor och linne känns helt ok.
Ha en bra fredagskväll!

En stor del av eftermiddagen har jag tillbringat på en altan.
På nästan exakt samma altan var jag, för 51 år sedan, på min första arbetsintervju!

Det gällde ett jobb som barnflicka!

Och jag fick jobbet!
Mina två första yrkesverksamma år tillbringade jag med den familjen!

I familjen fanns en flicka på 1,5 år!
Lillebror som inte ens var född då, har i år fyllt 50.

Är det möjligt att jag också blivit äldre? Jo förmodligen.

Det blev en trevlig pratstund med föräldrarna och även med en nybliven 50 åring.
Många goa minnen dyker upp!

Vättern bjöd på frisk vind och vacker utsikt!

Några solrosplantor hamnade, i våras, i min vård. Lyckades klämma ner dom i rabatten och
först ut att blomma var denna!

En har växt sig stor och kraftig, en gigant, enligt barnbarnet. Den har just slagit ut.

Redan det bladet till vänster med lite brunt på, är högre än mina 169 cm hög.

Så till det lilla!
Otto har inte fått var med på länge. Nu fick han prova en liten klänning

och små sockor

Hängfuxian har nog varit med förut. Den har varit helt fantastisk hela sommaren. Önskar jag kunde övervintra den!

Någon av er som testat denna?

Jag fick, i våras, en liten planta av en god vän.

Trodde ett tag att den skulle börja blomma. Ser mer ut som om det bara bildas frön!

Gillar den och hoppas jag kan hålla den vid liv!

Semester har jag ju egentligen året om nu för tiden. Men det känns ju lite speciellt när man kan åka iväg lite. Vara borta några dagar och inte bara trava runt hemma på gården.

Det är iof inte det sämsta, trivs riktigt bra med det också, men ombyte förnöjer!

Sock förrådet blev lite påfyllt i alla fall!

Dagens främsta uppgift tror jag blir att sy ihop mattrasor!
Ha en bra dag!

Här blev det tvätt och bakning och förberedelser för besök!

Dotter och barnbarn på G

Det blev sol, strand och bad.

Den gröna pricken där ute i vågor är ett av barnbarnen. Han är mer under vattnet än över när han badar. Han älskar att bada!

PÅ lördagen hade vi strandparty!
En verkligt lyckad eftermiddag. Det händer inte så ofta, knappt att någon av oss kunde komma ihåg när det hände senast, att hela familjen kan samlas på ett och samma ställe!

En av mina små har blivit 40. Hur kan det ha blivit så?

Många bilder knäpptes men dom flesta är bara för familjen.
Här är dock två av hundarna som också var med!

Det grillades och åts gott. Kokades kaffe med gofika.

Många badade och den lilla kanoten testades

En sådan em/kväll som man minns.

På söndag eftermiddag halvlåg jag en stund i vilstolen i skuggan. Ser hur vår fina fana vajar för vinden.

I dag hissad för att fira att familjen samlats ännu en gån. I dag här hemma på gården.

Jag fylls av stor tacksamhet.

Vilka välsignade veckor vi fått ha i sommar.

Våra fina barn och barnbarn.
Alla har sin egen plats i mamma, mor/farmor och svärmors hjärtat!

Det här sista året med pandemi har sugit. Nu är dom flesta av oss färdig vaccinerade. Vi bor bra här och kan vistas fritt ute.

Var rädda om varandra
Lev väl och må gott!