14 Januari 20201
Inte går tiden saktare i år heller.
Ibland känns det som om jag knappt hinner stiga upp, klä mig och äta frukost, så är det kväll.
När tiden räcker till så väver jag. Är nästan rädd för att klippa ner väven då jag randat och blandat färger hej vilt.
Det blir spännande!
Har börjat på ännu ett par sockor.
Lite snö har vi fått och någon enstaka dag eller stund, så lyser solen så vackert.
Försöker passa på då och ta en promenad.
Här är en, av två, gamla amaryllislökar som blommat om i år.
Nu är julen över och det mesta är bortplockat.
Bygget går sakta men säkert framåt.
Golvvärmen är dragen och i går var elkillen här och drog fram ledningarna för elen.
I dag sätter gubben min upp tak. Det får ta den tid det tar.
Det är nu öppet från ”gamla”huset ut till nybygget.
Nu ska jag återgå till vävstolen! Nästan en meter kvar!
Känner mig sugen på att spinna… Först väva klart!
Var rädda om er och akta er för virus!
Ser så framemot pensionen att få råda över min tid själv. Fast jag har hört att just tiden är en stor bristvara när man blir pensionär.
Ja du Pia, det är gott att vara pensionär. Sedan är det nog så att man gör sig ingen större bråka. Man kan ta tid på sig att dricka morgonkaffet eller 11 kaffet eller vad det nu kan vara. Så gott att slippa stressen. Kan visst sakna vissa saker med jobbet men absolut inte alla tider som skulle passas./Eva