Livet.
Det blir inte alltid som vi tänker oss, alla dessa dagar som är vårt liv.
Planerade ett inlägg om blommor och blad trotts att hösten verkligen gör sitt intåg med stormsteg just nu.
Då kom det där beskedet. Det vi ju egentligen visste skulle komma. Men inte riktigt ännu.
Där blev inget inlägg den dagen.
Några dagar har gått nu och tankarna börjar klarna.
Det är så här det kommer att vara fortsättningsvis.
Du fins inte längre där på det sätt vi är vana vid.
Så lugnt och stilla lämnade du denna världen för att vandra vidare.
Dit där ingenting kan plåga mer.
Vi som finns kvar får sörja en god människa väl värd att sörja, men också leva vidare och föra ditt minne vidare.
Glädjas åt saker du gladdes åt. Från din plats är du ändå med oss. Kanske ler åt oss då vi repar upp stickningen vi inte får till. Nu när vi inte kan ringa dig och fråga!
Även om ögonen nu vill svämma över av saknadens tårar så är jag så oändligt glad och tacksam.
Glad och tacksam för att jag fick förmånen att lära känna dig. Ha dig som vän och dela så många fina upplevelser med dig.
Du kommer alltid att fattas oss.
Solrosbuketten blev till din ära
<3 <3 <3
Så fint du skriver om din vän. Det är ju så, de här människorna som stått en nära och gått bort, man saknar dem så otroligt, de små pratstunderna, skratten, episoderna, man har en sorg men också en glädje att ha fått haft dom.