Evas

En blandad blogg om handarbeten och livet.

Livets gång

Får nog lov att gå in och uppdatera min pesentation.

dsc00032.jpg

VÃ¥ran katt Mysan finns inte mer.

Det opererades bort juvertumör i våras men det kom tillbaka i flertal
Värsta dagarna var i måndags då beslutet togs och så i onsdags då hon fick somna.

Nu börjar livet återgå till det normala.
Tänk att en så liten katt kan lämna ett så stort tomrum.

I helgen har vi besök av Sampa

sortera070723-389.jpg

Han är en utmärkt tröstare.

Tack vare honom har jag, och gubben, kommit oss ut på en långpromenad som redan före lunch har uppfyllt mitt stegmål för dagen.
Skönt.
Nu kan jag sticka med ro tills det är dags att gå till jobbet.

Under promenaden hittade vi

dsc03659.jpg

dsc03660.jpg

Just det. Kantareller.
Har inte tillrett dom ännu. Får väll se om dom är för skadade av frost väder och vind eller om det går att använda dom.

Nu återstår att se om det går att få fram det här inlägget med bilder och allt.

Det verkar ändå som om supporten har lyckats få ordning på tekniken nu.

En bra söndagseftermiddag önskar jag er.

RSS 2.0 | Trackback | Comment

7 Responses to “Livets gÃ¥ng”


  1. Känner med dej, det är en förlust när en familjemedlem försvinner – även om det ”bara” är en katt. Hade för mÃ¥nga Ã¥rs sen en katt som blev 17 Ã¥r, han lämnade mÃ¥nga minnen efter sig. Det var ju bra att vovsingen kom och tröstade!
    Nu verkar tekniken funka igen på dina inlägg, det såg en smula egendomligt ut härom dagen!
    Ha det så bra!


  2. Så tråkigt det är när man mister ett kärt djur. Som du säger, lämnar de ett stort tomrum efter sig. Sådan tur att du har Sampa på besök som kan ge dig litet tröst.
    Hoppas kantarellerna går att tillreda. De ser verkligen läckra ut.
    Önskar dig en skön söndagseftermiddag och en bra kommande vecka. /Metta


  3. Jag lider med er!! Vår första hund tog det lång tid att komma över och kissen som vi inte kunde ha kvar när vi flyttade är fortfarande saknad. Men man måste ju ändå ha husdjur :) Vår nuvarande voffe (8 år) delar vi numera med mina föräldrar, för att hinna med.
    Bra att det går att se vad du skriver. Häromdan var det lite svårt, ja.
    Önskar att jag också kunde uppskatta svamp som alla andra. Jag har försökt, men numera lämnar jag dem åt er som vill ha och tycker om dem.
    Ha det gott du med!! /Astrid


  4. Sorgligt! Ett lite djur är en del av familjen….


  5. ja jag förstår er precis..vår Ebba tillhör familjen och ett djur är en lika stor sog- för man fäster sig otroligt för dem! / kram åsa


  6. Stackars er, det är sorgligt… Men det kanske är bättre än att vara sjuk… Tänker pÃ¥ er och kramar om er x-tra


  7. Visst blir det tomt när man får lov att ta ett sånt beslut. Tänkte på det när vi kom hem till dotter L i fredags, ingen som skäller när vi kommer? Nej, visst nej, Baloo har ju fått sluta sina dagar. Ham märktes inte så mycket, han var mest utomhus men ändå är det nåt som fattas.
    Kantareller i mitten på november, det är inte dåligt. Smaklig måltid då får man säga!
    Kram Birgitta

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

*